Med fötterna på jorden, en reminder.

Hittade till min gamla diktsamling för ett tag sedan!

Tänkte jag kunde publicera en text eller två :)
Den här dikten är främst gjord för mig själv, som en bra påminnelse när jag är en gnällröv som tycker livet är jobbigt. Skriven 2010. Du får också gärna ta del av den!


Det vi har, glömmer vi ofta bort

Jag är inte blind. Jag kan se att du är du. Jag kan se gatlyktorna lysa på natten. Jag kan se vinden blåsa i träden. Jag kan se att tanten inne på caféet äter en kanelbulle. Jag kan se de olika klädesplaggen i min garderob. Jag kan se texten i en bok. Jag kan se den jävla idioten som inte blinkar i korsningen. 

Jag är inte förlamad. Jag kan gå till affären. Jag kan springa till bussen om jag är försenad. Jag kan skriva ett sms till min vän. Jag kan räcka ut tungan åt min lillasyster. Jag kan dansa. Jag kan skriva en dikt. Jag kan ta tag i armen på den jävla idioten på festen som inte vet vad nej betyder. 

Jag är inte döv. Jag kan höra dig viska i mitt öra. Jag kan höra fåglarna kvittra. Jag kan höra trafiken när jag är i stan. Jag kan höra musik. Jag kan höra en imitation av Michael Jacksons röst. Jag kan höra när maten i mikron är färdig. Jag kan höra den jävla idioten till granne som skriker på sin partner. 

Jag är inte stum. Jag kan säga att jag älskar kanel. Jag kan förklara att jag inte tycker lila passar med rosa. Jag kan diskutera om att skilsmässa är okej. Jag kan skrika att det gjorde himla ont att slå i tån i tröskeln. Jag kan viska ett hemligt ord i ditt öra. Jag kan säga till den jävla idioten som inte plockade upp bajset efter sin hund. 

Jag är inte sjuk. Jag kan vara upptagen hela dagen utan att tänka på en spruta jag inte får glömma att ta. Jag kan äta vad jag vill. Jag kan tänka att jag har ett långt liv framför mig. Jag vet att jag är jag och inte vi. Jag kan komma ihåg att jag tog in posten i morse. Jag kan bli sur på den jävla idioten på tåget som nyser mig i ansiktet. 

Jag har ett tak över huvudet. Jag kan gå in på toa när jag är ledsen. Jag kan ta mig ett mellanmål i köket om jag är hungrig. Jag kan lägga mig i soffan och titta på TV. Jag kan lägga alla mina saker på golvet i en enda röra. Jag kan skälla ut den jävla idioten som glömde ta ut soporna. 

Jag har en familj. Jag kan ringa dem när jag har lyckats, misslyckats eller bara vill säga hej, här är jag. 

Jag är inte alltid lycklig 

Men, tänk vad livet kunde varit så mycket svårare.


Självisk blir den som inte älskar andra

Detta är inte min egen kreation. Jag har valt ut den ur en dikt-/citatbok och tycker den är så klockren.

Ta en titt!

Självisk blir den
som inte älskar andra
och därför inte väntar sig
att bli älskad av någon.

Självdestruktiv är den
som inte vågar
se sin motståndare
och därför slåss
mot sig själv.

Självuppoffrande är den
som försummar
sina egna mål
för att förverkliga andras.

Självförnekande är den
som hellre hade varit
någon annan.

Självgod är den
som tror sig vara stor
genom att spela stor.

Självutplånande är den
som tror sig vara stor
genom att spela liten.

Självrespekt har den
som kan känna sig stor
utan att först ha gjort
någon annan liten.

Självbekräftande är den
som inte behöver vara
förstådd eller trodd
av någon annan
än sig själv.

Självbejakande är den
som under sin väntan
på uppskattning
från andra
upptäcker sitt eget värde.

Intellect and heartstrings

Before reading, I did not write this poem.
But it's absolutely beautiful. Written by a member of Deviantart.

After enduring constant siege
I became a master of construction
My walls were impregnable
Immune from all destruction

But you, you broke through
And opened up my eyes
Showed me I wasn't protected
But shielded by my lies

My heart was locked away
But you found the key
Only to break it into pieces
Returning all but one to me

You gave me respect
You cared and you were kind
But now you've started a war
Between my heart and mind

Perhaps I was naive to think
I'd survive a leap into the abyss
The things we humans do
In pursuit of happiness

My mind is in damage control
Resurrecting old defenses
To prevent my heart
From commiting old offenses

But deep down i know
No more I want to hide
That city, you showed me
That there is nothing inside

So the war inside me rages
The catalyst is plain
My mind wants to protect me
From the hearts pain

It appears that none are so wise
As to understand these things
To resolve this endless conflict
Of intellect and heartstrings

<3



Detta klippet är från en av mina favoritfilmer 'Antwone Fisher'
Det finns även en bok som filmen är baserad på som heter Finding Fish :) Måste ses/läsas!!!

RSS 2.0