Med fötterna på jorden, en reminder.
Tänkte jag kunde publicera en text eller två :)
Den här dikten är främst gjord för mig själv, som en bra påminnelse när jag är en gnällröv som tycker livet är jobbigt. Skriven 2010. Du får också gärna ta del av den!
Det vi har, glömmer vi ofta bortJag är inte blind. Jag kan se att du är du. Jag kan se gatlyktorna lysa på natten. Jag kan se vinden blåsa i träden. Jag kan se att tanten inne på caféet äter en kanelbulle. Jag kan se de olika klädesplaggen i min garderob. Jag kan se texten i en bok. Jag kan se den jävla idioten som inte blinkar i korsningen. |
Självisk blir den som inte älskar andra
Ta en titt!
som inte älskar andra
och därför inte väntar sig
att bli älskad av någon.
Självdestruktiv är den
som inte vågar
se sin motståndare
och därför slåss
mot sig själv.
Självuppoffrande är den
som försummar
sina egna mål
för att förverkliga andras.
Självförnekande är den
som hellre hade varit
någon annan.
Självgod är den
som tror sig vara stor
genom att spela stor.
Självutplånande är den
som tror sig vara stor
genom att spela liten.
Självrespekt har den
som kan känna sig stor
utan att först ha gjort
någon annan liten.
Självbekräftande är den
som inte behöver vara
förstådd eller trodd
av någon annan
än sig själv.
Självbejakande är den
som under sin väntan
på uppskattning
från andra
upptäcker sitt eget värde.
Intellect and heartstrings
But it's absolutely beautiful. Written by a member of Deviantart.
After enduring constant siege
I became a master of construction
My walls were impregnable
Immune from all destruction
But you, you broke through
And opened up my eyes
Showed me I wasn't protected
But shielded by my lies
My heart was locked away
But you found the key
Only to break it into pieces
Returning all but one to me
You gave me respect
You cared and you were kind
But now you've started a war
Between my heart and mind
Perhaps I was naive to think
I'd survive a leap into the abyss
The things we humans do
In pursuit of happiness
My mind is in damage control
Resurrecting old defenses
To prevent my heart
From commiting old offenses
But deep down i know
No more I want to hide
That city, you showed me
That there is nothing inside
So the war inside me rages
The catalyst is plain
My mind wants to protect me
From the hearts pain
It appears that none are so wise
As to understand these things
To resolve this endless conflict
Of intellect and heartstrings
<3
Detta klippet är från en av mina favoritfilmer 'Antwone Fisher'
Det finns även en bok som filmen är baserad på som heter Finding Fish :) Måste ses/läsas!!!