wannawordplay

Hejsan!


Har mått lite kasst på senaste tiden pga att jag är en väldigt rutinmässig människa som aldrig kan släppa loss och ha roligt. Stress är mitt förnamn om man säger så. Det slutade med att det till slut brast. Nu ska jag försöka slappna av och njuta av friheten av att vara ung och dum. Jag längtar redan till nästa helg för då ska jag hem och träffa mamma och syrran. Sedan kommer jag ta med mig mammas hund Irma tillbaka. Jag har växt upp med henne, och hon ska få i uppdrag att vakta mig när jag jobbar om nätterna. Just för att jag inte ska vara orolig över att bli kidnappad etc.

Hm..Nu på måndag ska jag på möte inför den där utbildningen jag blivit antagen till. Dock har jag nästan redan bestämt mig för att inte gå den längre. Eftersom den är på heltid kommer jag inte ha någon fritid. Ska till mötet för att få insikt i hur schemat är.

Jag vill vara lycklig, göra saker som är roligt m.m. Hoppas på en bra framtid.

Hejsan!

Dags för en update nu va?

- Jag har börjat gymma igen. För att vara exakt började jag igår och det känns. Har tränat armar och bröst. Det är typ de sämsta målgrupperna på mig.

- Jag har blivit antagen till en gymnasial utbildning som säger att man kan få arbete inom livsmedelsbutik efteråt (upp till bevis). Jag börjar på måndag och om jag ska vara ärlig är jag ganska nervös. 1½ år utanför skolan. Men det är väl helt naturligt! Ska bli spännande. Är lite orolig över om jag kommer klara av att kombinera jobbet under tiden. Det kanske trots allt blir att jag inte kommer hinna göra annat än jobba, plugga, äta, sova. Och det menar jag verkligen. Mer om det senare! (ja..då kommer jag inte hinna med dansen eller gymmet heller nej.)

- Den viktigaste notisen av alla. Inatt tappade jag min nya mobil i asfalten. En del av mig dog när jag hörde den välkända dunsen. Det var bara sån himla tur att den inte gick sönder!! Det dumma är att jag ska köpa ett mobilskal idag, och det bestämde jag för flera dagar sedan, så händer detta?! Man blir ju trött. Yeye, vi hörs! :)

Jag blir faktiskt lite trött på en sak, nämligen människor i min ålder som tror att man kan få vilket jobb som helst.
För..det var såhär att jag träffade några ungdomar när jag jobbade, och de tyckte att arbete på 18h/veckan är mycket. Herregud, där får de nog tänka om. :)

De tyckte även att "hej, ser att du har en cykel med en låda på. kan man få skjuts för 200? det är ju typ din lön, höhöhöh"

MEN HELT allvarligt. Alla kan inte få ett glamoröst jobb som förstajobb. Vissa vet vad de vill göra i livet, och visst, då tror jag det är lättare att hitta ett bra jobb som man trivs med. Många startar eget, satsar på sin bloggkarriär eller något annat spännande. Sedan finns det också vi andra...som inte riktigt vet vad vi har för mål i livet/som inte har ett väldigt kontaktnät..och vi får helt enkelt nöja oss med ett 'skitjobb' tills vi har kvalikationerna för något bättre.

(Det är inte så konstigt om man inte får ett bättre jobb heller för den delen, med tanke på att man ex behöver ha 3 års erfarenhet av att diska, städa etc. Vart ska man då börja egentligen? På gatan kanske?)

Puff..nåja. Jag har ett jobb som tur är. Även om det inte är speciellt produktivt eller kul eller utvecklande så har jag ett jobb. Tack!

Man får:

-  se direktbilder från när exempelvis Kim Kardashian är i Dubai, eller när Heidi Montag typ..ska dricka vin.



- reda på massa intressanta nyheter som man annars inte hade fått reda på (läser sällan tidning/ser nyheter)

- sig ett gott skratt varje gång Dane Cook "tweet to kill" som han själv kallar det

- en uppdatering på vad Ellen DeGeneres håller på med i sin show, in real time

- fråga sina idoler saker när de har frågestund. typ som "are you gay?" till Justin Bieber..(eller andra, lite smarta frågor...till andra lite intressantare kändisar)

 

- upptäcka att Ed Westwick skaffar Springbreak och Facebook över några timmar, och sedan ber alla sina fans att fråga Chace massa saker i stället. "now go bust his ass"

- dela intressen med flera tusen andra och vidga kontaktnätet lite.

- follow:a massa snyggingar. (eller också bli followad av massa snyggingar?)
med mera!

Bara bra saker helt enkelt?!

Titta i plånboken så kanske du förstår vad jag menar.

Dags att börja räkna ner...

Btw, behöver jag nämna att det blir nudlar till middag?

Sådana sammanträffanden man råkar ut för ibland.

Nu när jag loggade in på FB var det en kille som hade lagt upp en bild med perspektiv bakom ett gevär, utöver en äng. Bildförklaring: "komsi komsi älgen"

Inlägget under - av en helt annan person; en bild på en älg i en skog.

Haha, alltså....ja. Vad säger man...

Hejhej! =)

Idag tänkte jag baka baconmuffins. Har haft ingredienserna i kylskåpet ett bra tag nu och kände att det var dags att göra lite nytta.

Så.
Ja.

För att vara första gången - inte så illa

men allvarligt talat tror jag Johan Åkerberg har liiiite väl dåliga smaklökar för jisses vad salt det blev :(

Ett tips till er som har denna boken - för guds skull, dra ner på saltet i smeten. Från en halv tsk till kanske...hm..ett kryddmått?

Mat och mat.
Kalla mig småaktig, men:


Köpte 28 glassar
14 cola, 14 hallon

Bjöd bort och åt ung. 8-10

Ca 18 kvar

Lämnade alltså minst 5 glassar av varje smak hemma hos P.

Känner mig assugen på hallonglass.

Går till frysen.

Hittar 5 glassar, varav 0 med hallonsmak.
Någon har ätit alla mina hallonglassar plus 8 till?

I-rr-i-teran-de! Så går det. folk äter upp ens grejer utan att säga till innan. Fint.

Jag har ju coola twitter nu (@godisregn) och en tjej från Ungern twittrade om Miss Tila Tequilas ena låt.

första sekunden jag hörde den visste jag att jag skulle tycka om den. Men..sen när den startade kom jag fram till att jag ÄLSKAR den!! Gah. Kärlek.

Du hittar den på spottan, om du blev lika kär som jag =) (hon är ju rätt het, men menar låten;)

Från början loggade jag in här för jag hade en idé om vad jag skulle skriva, men av någon anledning fastnade jag..nördigt nog..vid mina egna blogginlägg. Så hej, förlåt att jag inte har något speciellt att skriva just nu.

Men ps. min blogg är faktiskt bra, även om den är fattig på bilder och design.

När pinsamheter händer mig. Jag blir som paralyserad. Mentalt handikappad.

Scenario 1:

Jag är hemma hos min pojkvän. Ska på toa för att hämta något. Öppnar toadörren och ser min pojkväns pappa står där (och antaligen så pissar han, men jag tittar inte direkt "ditåt" som TUR är).

Vad en normal människa gör:
Ger ifrån sig ett oj förlåt, smått panikartat, och stänger sedan dörren och känner sig så himla dum.

Vad jag gör:
Ger ifrån mig ett ojdå, så panikartat att det låter cool-lungt, går förbi den kissande pappan, hämtar det jag ska och går ut igen. Tänker..vad i hela friden hände precis??? Guud..vad gjorde jag???



Scenario 2:

Jag är hemma hos min kvinnliga hyresvärd. Kommer på att jag har något jag vill fråga henne, och går till hennes rum (där dörren för övrigt är öppen). Det visar sig att hon står där vänd mot dörren med tuttarna i vädret och precis ska ta på sig en bh.

Vad en normal människa gör:
Typ som föregående. Antar jag. Kanske inte om man är kille, men jag är ju tjej.

Men vad jag likförbannat gör:
Stirrar i vad som känns en evighet. Tänker "oj, vad stora och bleka"..Tittar på min hyresvärd som tittar ungefär likadant på mig som jag på henne... Väntar på en reaktion. Får ingen. Framför mitt ärende som om hon inte alls står där med tuttarna i vädret... Går sedan därifrån, tänker...vad i hela friden gjorde jag nu? Varför kan jag inte bara låta folk vara?


Vad kan jag säga. Jag är speciell...

Hejsan!

Nu är det såhär att jag har råkat bli sjuk och eländig, men jag tänkte ändå ta mig tiden är göra något.."produktivt" och skriva lite i el bloggo.

Inatt innan jag skulle jobba sov jag väldigt oroligt. Du vet när man vaknar, somnar, vaknar, somnar och hela tiden tror att det är dags att gå till jobbet? Hur som helst. Det förvirrande med att sova sådär är att man drömmer massa olika drömmar. Ibland fortsätter de efter man har somnat om, eller också så börjar en ny. Sen när man vaknar är allt liksom..lite suddigt och ihopblandat.

Jag kom hur som helst ihåg att jag träffade en arbetskamrat i en utav drömmarna. Vi träffades i en mataffär och började kallprata lite, varav jag får reda på att denna kollegan har barn. Jag kommer ihåg att jag blev väldigt förvånad i drömmen, eftersom jag tycker att han ser så pass ung ut. För mig känns det lite konstigt med unga föräldrar när man inte är det själv (alltså förälder).
När jag vaknade började jag tänka på denna killen, och om han verkligen har barn. För jag vet ju inte ens vad han heter....

Jag tar mig till jobbet, träffar killen..men låter bli att fråga ifall han har barn. Jag tänker inte mer på det,

men sedan av en ren slump tycker jag han berättar för chefen att han har en son. Så jag utbrast "har du en son?!". Han trodde nog..jag vet inte vad..haha, att jag tyckte det var dåligt på något sätt.
Men så svarar han att ja, han har en son.

Och jag : VA? Inatt drömde jag att du sa att du hade barn!?

Hur knasigt är inte det?


Sedan undrade han såklart hur jag kunde drömma en sådan sak..men det kan jag dessvärre inte svara på.
In this world, as in dreams, nothing is quite what it seems.