wannawordplay

Detta inlägget har dels att göra med en ikon. En man, anser väl de flesta, som många tror på..både stora och små.

Det var så sött, när jag satt på flyget på väg hem från semestern, och fick höra en pojke bakom mig säga
HOPPAS VI SER GUD! till sina föräldrar. Detta var just när vi skulle åka upp bland molnen. Ungar alltså! :) 


På tal om en annan man, som många barn tror på, är ju tomten. Han var tydligen på radion idag och förklarade för Sveriges barn att -
hans favoritmusik är Evert Taube,
att hans favoritfärg är RRRRÖD för det är kärlekens färg,
att hans renar kan flyga för att de vill det,
att han tydligen är 366(?) år gammal för det har han fått höra
att han har 30 nissar och 30 stinor
att han har en röd stuga med vita knutar, en stor brasa, glögg på spisen, tända ljus och en massa massa rum åt alla nissar och stinor
att han blev tomte genom att han bara visste det

- vilken tråkig jäkla tomte!
Jag trodde tomtens favoritmusik var den musiken som spelas på radion
att han favoritfärg var röd, och kanske lite grön
att hans renar kunde flyga för att de har en magisk förtrollning över sig(!)
att han var så många år så det skulle ta flera dagar att säga
att han hade nissar och stinor över hela världen som hjälper honom med julklapparna
...att han bor i en röd liten stuga, precis som han sa
och att han blev utsedd till tomte av många många barn och föräldrar när han var mycket liten, för att han var så godhjärtad.

Men nu är ju inte jag tomten..så jag kanske ska vara tyst.

Hallo alla glada :)

Har blivit en vecka off här..har nämligen befunnit mig på varmare breddgrader! ;)

 

I'll give u some clues

Ibland undrar jag om man kan få sjukdomar som als, ms, cancer eller reumatisk värk, från att gå emot sina egna känslor och tankar.

Efter flera år lade han märke till att han inte fick några hål i skosulan längre... Varför inte?
Han kom fram till att det var för att han hade bytt omgivning..flyttat tex. Men det där hålen var ett sätt för kroppen att säga "jag vill inte vara här, ta mig härifrån".
Det är ju med benen och fötterna som vi människor först förflyttade oss med, innan vi skaffade massa olika färdmedel.
Det låter lustigt...men ändå ganska logiskt?
Och sjukdomar som de jag nämnde här ovan handlar väl om att hjärnan tror att den egna kroppen är en fiende? Typ som att man kan utveckla sig själv att vara sin egen fiende. Att man hindrar sig själv från att göra det man vill eller drömmer om. Att man stänger in själen(?) inom sig. Kan du förstå min tanke??

Idag tänkte jag skriva hur jag gör när jag ska lära mig att tillaga riktiga biffar.

Min syster som är på besök går restauranglinjen och praktiserar därför på ett hotell. För några veckor sedan fick hon lära sig ett recept på "riktiga biffar" som hon själv kallade det. Hon ville att vi hemskt gärna skulle göra dem någongång. Absolut

I början av denna veckan bestämde vi att det var dags. Vi tog upp färs ur frysen.
En dag gick
Två dagar gick och vi åt makaroner och köttbullar till lunch och middag - latmat,

IDAG skulle vi äntligen göra biffarna. Men när jag kommer hem från jobbet hittar jag en lapp där det står att hon patrikserar ett kvällspass, vilket betyder att jag måste göra biffarna själv eller låta henne göra dem tidigt i morgon.

Nä, fan jag orkar egentigen inte laga biffar men hon ska ju inte behöva göra allt...äh..aja..jag gör dem.

På syrrans meddelande står också ett ganska grundligt recept på riktiga biffar. Jag börjar.

Det går dåligt.
För innan jag är på tredje ingediensen så har jag hittat på egna mått. Ögonmått, ska-nog-ta-lite-extra- mått och kanske-ska-man-ta-en-till- mått.
Jag lät alltså min syster som går restauranglinjen att skriva ett recept till mig, varav jag hittar på egna mått. Vad bra.

Jag hörde på radion idag att majoriteten av alla boende människor i Sverige bor ensamma och utan barn.
Det fick mig att tänka, att förr tyckte jag att barn var äckliga och att jag då rakt inte skulle skaffa några, ever. Nu har man blivit lite mer vuxen på det planet, och jag har pratat flera gånger med P om att vi någongång längre fram vill ha barn. MEN, just nu är vi fortfarande i det stadiet att vi inte vill sätta ett barn till världen. Dels för att vi inte alls har levt ut våra egna drömmar, men också för att världen ibland känns som ett jävla rövhåls-ställe att befinna sig i.

Folk är så jävla korkade här i världen att jag blir helt stum när jag tänker på det. Folk våldtar, mördar, skjuter, ljuger, torterar, misshandlar, bombar ååå listan är oändlig. Inte nog med det, så har vi ett sånt himla bra rättssystem också som typ tillåter hälften av all shit som händer. Sjukvården och äldrevården ska vi inte tala om heller. Skamliga system där inget fungerar som det ska.
En mycket pessimistisk syn kanske, men jag tror att många andra tänker på samma sätt. Vill man ha ett barn i detta fuckade samhälle? - Nejtack.

Mellan att man är typ 13 och 18år anses man som vuxnare än vad man är (helt sjukt!). När man är mellan 19 och 30 anses man dock som yngre än vad man är. Man är alltså...generellt sett yngre nu, än vad man var förr...och det kanske unga människor vill ta vara på. "Leka av sig" innan det är dags för bajsblöjor och nappar "Nej, fortplantning är inget för oss ungdomar. Vi vill ha roligt i minst 10 år framåt, leva, njuta, så glöm för fan inte kondomerna!" 



Tänk om vår generation inte skulle fortplanta sig lika mycket som tidigare generationer... Ingen överpopulation. Hur skulle världen då bli? Kanske kunde det bli en bättre plats? Med färre sjukdomar, färre katastofer, färre olyckor, färre mördare osv?