Lite dans har man alltid tid för!

Jag var på 50-års kalas igår. Helt random egentligen. För det första kände jag bara min pojkvän och hans kompis som var där. Alla andra var helt främmande för mig, t.o.m födelsedagsbarnet! Haha, som det kan gå! 

Men det var riktigt trevligt. Det bästa var att 50-åringens favoritmusik råkade vara techno och house. Musik som även faller mig precis i smaken ;) Så vi, unga som lite äldre, dansade så glatt till trumpsta och animals.  

Det var väl mest runt småtimmarna som alla började bli rätt dragna och odrägliga. Typ alla gubbar, som i princip får en att känna sig som ett vandrande köttstycke. Usch, nej..då var det dags att tacka för sig och åka hem! :)

AME DURÅ!

Hejhej!
 
Idag är det härliga härliga lördag! Jag har sovit på tok för mycket, ätit godis till frukost och chips till lunch! Busar verkligen till det ibland, hihi :)

Om ni vill veta anledningen till det buseriet så var det så att jag skulle till affären igårkväll för att köpa smör och gurka. Hade tänkt mig en riktigt mumsig frukostmacka (idag) med smör, skinka och gurka. Jag går in i affären och plockar åt mig det där. Sen plockar jag lite smågodis, går och hämtar en apelsinjuice mmh, det vill jag har till mackan i morgon! Sedan plockar jag åt mig lite chips också när jag ändå är i farten. Ville ju faktiskt ha det förra helgen när jag bara hade jättemkt lösgodis istället.

Kommer hem och hittar chips, godis och juice i min påse. JAHAPP.......då lade jag ifrån mig smöret och gurkan någonstans i affären då ja? Suck på dig Vico!

Så nu vet ni varför det blev en diabetes-frukost.

Men det var faktiskt inte alls det jag ville berätta. Jag ville be om att få bloggtips!
Jag skulle vilja läsa vanliga bloggar. Med "vanliga" menar jag;
bloggar som inte är kända
bloggar som kanske handlar om något specifikt, tex träning, musik, djur, foto, film eller vad tusan som helst som du vill tipsa om
din egna? eller någon annan som du följer kanske?

Simple as that! :)
 
 

Med fötterna på jorden, en reminder.

Hittade till min gamla diktsamling för ett tag sedan!

Tänkte jag kunde publicera en text eller två :)
Den här dikten är främst gjord för mig själv, som en bra påminnelse när jag är en gnällröv som tycker livet är jobbigt. Skriven 2010. Du får också gärna ta del av den!


Det vi har, glömmer vi ofta bort

Jag är inte blind. Jag kan se att du är du. Jag kan se gatlyktorna lysa på natten. Jag kan se vinden blåsa i träden. Jag kan se att tanten inne på caféet äter en kanelbulle. Jag kan se de olika klädesplaggen i min garderob. Jag kan se texten i en bok. Jag kan se den jävla idioten som inte blinkar i korsningen. 

Jag är inte förlamad. Jag kan gå till affären. Jag kan springa till bussen om jag är försenad. Jag kan skriva ett sms till min vän. Jag kan räcka ut tungan åt min lillasyster. Jag kan dansa. Jag kan skriva en dikt. Jag kan ta tag i armen på den jävla idioten på festen som inte vet vad nej betyder. 

Jag är inte döv. Jag kan höra dig viska i mitt öra. Jag kan höra fåglarna kvittra. Jag kan höra trafiken när jag är i stan. Jag kan höra musik. Jag kan höra en imitation av Michael Jacksons röst. Jag kan höra när maten i mikron är färdig. Jag kan höra den jävla idioten till granne som skriker på sin partner. 

Jag är inte stum. Jag kan säga att jag älskar kanel. Jag kan förklara att jag inte tycker lila passar med rosa. Jag kan diskutera om att skilsmässa är okej. Jag kan skrika att det gjorde himla ont att slå i tån i tröskeln. Jag kan viska ett hemligt ord i ditt öra. Jag kan säga till den jävla idioten som inte plockade upp bajset efter sin hund. 

Jag är inte sjuk. Jag kan vara upptagen hela dagen utan att tänka på en spruta jag inte får glömma att ta. Jag kan äta vad jag vill. Jag kan tänka att jag har ett långt liv framför mig. Jag vet att jag är jag och inte vi. Jag kan komma ihåg att jag tog in posten i morse. Jag kan bli sur på den jävla idioten på tåget som nyser mig i ansiktet. 

Jag har ett tak över huvudet. Jag kan gå in på toa när jag är ledsen. Jag kan ta mig ett mellanmål i köket om jag är hungrig. Jag kan lägga mig i soffan och titta på TV. Jag kan lägga alla mina saker på golvet i en enda röra. Jag kan skälla ut den jävla idioten som glömde ta ut soporna. 

Jag har en familj. Jag kan ringa dem när jag har lyckats, misslyckats eller bara vill säga hej, här är jag. 

Jag är inte alltid lycklig 

Men, tänk vad livet kunde varit så mycket svårare.


The Big C

Skulle vilja tipsa om en ny serie!

Det senaste serietipset var Modern family och den tror jag att du redan känner till vid detta laget! ;)
 
Men en som du kanske inte hört talas om innan är The Big C. Det är en riktig "livsserie" med en del humor. Den går lite i samma spår som MF faktiskt.

Huvudkaraktären är den cancersjuka Cathy. Låter inte så hippt? Men!
Hon är en mamma i 35-40-års åldern som verkligen lever sitt liv till fullo. Det är lätt att uppskatta henne för hon är väldigt framåt och ser inget skamset i att göra det som faller henne in. Mycket underhållande och inspirerande! :) Tillsammans med henne får man bl. a möta tonårssonen Adam, fästmannen Paul och Cathys bror Sean.

En rad andra personligheter kommer upp och ger serien en bra dynamik. Denna serie  har "glimten i ögat" även då den också handlar om livets motgångar.
Det finns 4 säsonger, här har du trailern till första! Enjoy :)

En (be)hövlig liten informationstext

När jag startade denna bloggen kände jag mig så jäkla sprallig! Kommer ihåg en bekant till mig som sa "nej, jag har slutat blogga.. jag tycker inte det finns något att skriva om"


Jag fattade verkligen inte hur hon kunde tycka så? Man kan ju skriva precis vad som helst!! Jag smällde upp min blogg, men massa idéer och mycket energi! Jag tröttnade någonstans när jag arbetade som tidningsbud. Det blev jävligt mycket med nattarbete, spec när man är i ständig stress pga mörkrädd och en natt hittade en som begått självmord. Det var en fruktansvärd upplevelse alltihop. Inget idealjobb för den mörkrädde som sagt. Pallade inte bry mig om att vara glad och vitsig när jag inte själv mådde speciellt bra.

Hur som helst, så känner jag att jag börjar hitta tillbaka till min kreativa och lekfulla sida. Wannawordplay är en 2 år gammal blogg med många tankar som jag säkert har växt ifrån. Jag tänker fortsätta att skriva här tillsvidare...med samma slags uppbyggnad som tidigare, men jag tycker verkligen du kan ta och kolla in min lite nyare blogg.

Tanken är; enkelt, vardagligt & mänskligt med en twist av ironi. Hoppas att de flesta känner igen sig i dessa inlägg! Go on then! Give it a try!

http://www.mikro.blogg.se :)

Lyssna inåt, lyssna för fan alltid inåt.


Jag har insett mer och mer hur detta bryter ner mig. Det är helt plötsligt viktigare att gå till jobbet, ibland sjuk, för att överprestera och stressa lite mer än vad jag pallar, än att stanna upp och kanske sjukanmäla mig, vila, tillbringa tid med mina älskade, fundera över vad tusan jag pysslar med om dagarna.
Vilken jävla besatthet! Att vara andra till lags....

Vico. Du får skärpa dig nu. Stå upp för dig själv och visa vad du VILL, hur du KÄNNER, och vart DIN gräns går.

Faktum är att man blir utnyttjad till slut - Självbevållat! Var inte alltid snäll och hjälpsam för att andra ska må bra, för till slut blir man tagen för givet och liksom fastnar i ett hamsterhjul av hårt och stressigt arbete. Vart kommer jag själv in i bilden någonstans? *lyssnar, spejar bakom skärmen*
Jag blir bortdomnad. Förgiftad, skulle jag vilja säga. Glömmer totalt bort mina egna drömmar, sätter mig själv åsido. Sålänge jag är duktig spelar det uppenbarligen ingen roll vad jag vill.

Som en förprogrammerad robot. </work work work>

Men nu ska jag ge mig själv tid att tänka på vem jag är, vad mina impulser är, och sen ska jag följa mig själv även om det betyder att människor kommer tycka illa om mig. Over and out!

RSS 2.0